Update
Äntligen tid att skriva. Gårdagen gick i ett svep. Upp tidigt och skjutsa barnen till skolan och förskolan sedan hem en liten stund för at sen åka hem till Alison för en ridtur. Jag var borta i fyra timmar, varav över två timmar i sadeln. Hon hade sin häst själv på sin gård så vi var först tvungna att ta oss till hennes kompis går, så jag fick rida och hon gå en bit innan vi gav oss i väg ut i buschen. Jag på Buddy och hon på Manny. Det blev mestadels skritt, lite trav här och var där det var bra terräng och en kort galopp.
Det var kul och det kändes bra, Buddy var lugn och trygg och säker på foten. Lite för kraftig och okänslig för min smak. Det känndes väldigt bekvämt och naturligt att vara tillbaka i sadeln. Men det är inte samma sak som att rida hemma i den svenska skogen på min egen häst. Det känns tungt att veta att ingen häst någonsin kommer vara bra nog efter att ha haft den bästa. Jag kommer alltid hitta något fel på varje häst. Jag saknar den perfekta känslan av samhörighet.
Så jag är kanske lite besviken att det inte kändes mer. Det var kul, men inte fantastiskt.
Men det en klart en upplevelse. Vi såg massor av kängurus, närmare än någonsin och riktigt stora också. ln. En inte så rolig upplevelse var att se en skadad känguru med ena benet helt av. Men Alison ringde någon djurräddsorganisation som kom ut för att avliva stackarn. Usch jag mår så dåligt av att se skadade och döda djur.
I alla fall så skulle Alison höra av sig när hon hade tid så skulle vi göra om det. Nästa gång ska jag ha kameran med mig.
När jag kom hem blev det en sen lunch för att sedan hämta upp barnen, jobba två timmar och sen sticka iväg på fotbollsträning.
Angående träningsvärk så är det faktiskt inte så farligt som jag trott. Mest i ryggen. Jag trodde att jag knapps skulle kunna gå idag efter så långt uppehåll från ridningen, men ingen träningsvärk i rumpan och bara lite i ljumskarna. Jag hoppas det inte känns mer imorgon.
Nu är det middag som gäller. Pasta Carbonara :D
